20 oktober 2012

Nordiska Amningsveckan -Lördag!

Idag fortsätter redovisningen från gårdagens möte med Nationella Amningskommitten...

NAFIA presenterar WBTi.
WBTi är en metod för att utvärdera WHOs globala strategi för uppfödning av späda och små barn och är utvecklad av IBFAN. Man vill helt enkelt kartlägga hur amningen ser ut runtom i världen. Och jag kan säga att när informationen väl finns där är den intressant att kunna ta del av men det krävs också att någon tar sig an att rapportera in sitt eget lands siffror!
Den 1:a november hålls ett seminarium för den som vill veta mer. 13.00-17.00, Sjuksköterskornas hus, Baldersgatan 1, Stockholm. Anmälan sker till info@nafia.nu senast 26 oktober.
Och på www.worldbreastfeedingtrends.org kan man läsa resultat från genomförda utvärderingar.

Flaskmatande föräldrars föredrag.
Johanna Stenius, Andrea Nord och Petra Jankov Picha berättade om hur de gjort valet att flaskmata sina barn, om lättnaden att äntligen kunna ge upp amningen och hur illa föräldrar kan bli bemötta för sitt val att flaskmata. Av media, av samhället och av vården. De påstår att budskapet idag är "alla kan och ska amma".
Var de har fått detta ifrån vet jag inte. Jag har i alla fall inte hört det utan vågar mig på att tro att budskapet också är upplevt. Den som skäms för något kommer också uppfatta alla blickar från omgivningen.
Det är tråkigt att återigen behöva höra dessa historier från mammor som ville amma men som inte fick den hjälp och det stöd de behövde. Det skaver i huvudet att återigen förstå vad det är som har hänt, sådär i efterhand. Ett dåligt tag, en misstänkt svampinfektion som aldrig upptäcktes och som gav sår, smärta och oro. En stresscirkel och ingen som riktigt tar tag i situationen får mamman att till slut förstå att flaskan är räddningen. Och det är den ju när allt har skitit sig. Det är bara tradigt att aldrig få gå vidare i diskussionen, att ständigt få höra dessa uppfattningar om hur "amning varannan timme" är ofta, hur mjölk sinar mitt under pågående amning osv. när man har kunskaper som gör att man förstår och vet hur allt hänger ihop och vad som kunde ha gjorts istället. Att aldrig riktigt få ta de kunskaper man har och nyttja dem på ett vettigt sätt för uppfattningarna och kunskaperna kring amning i vårt samhälle är så låga att man ständigt får börja på första trappsteget. Jag kan bara få en sån stor hopplöshetskänsla av geggamojja ibland.
Bland amningsfrämjare tror jag man får leta länge innan man hittar någon som tycker mamman som väljer flaskan har gjort fel. Det är dock en hård bild de flaskmatande målar upp som i det närmaste kan liknas vid trakasserier. Jag har inga skäl att misstro dem. Tyvärr får även ammande mammor utstå en hel del. Ja, redan som gravid kan man bli ett allmänt objekt. Så det är inte bara flaskmatare som får kommentarer. Min tro är att det är kvinnor som får kommentarer och att vi fortfarande lever i ett patriakat där inte ens feminismerna vågar stå upp för amningen och barnafödandet. 

Såhär tycker jag:
Att vi ska fortsätta berätta om amningens fördelar, både hälsofördelarna och andra fördelar. Och vi ska utbilda vården så att de kan amning. På riktigt!
Dessutom ska vi verka för att WHO-koden, som finns beskrivet i ett EU-direktiv ska implementeras, inte bara i lagtext, utan även i verkligheten. Och där fungerar vården som ett filter mellan företag och föräldrar när det gäller information om modersmjölksersättning.
Och i sin roll att informera behövs oberoende evidens. Inte att representanter från Semper, Hipp, Nestlé mfl går in på BVC:n och berättar. Det behövs forskningsgenomgång över vad man vet om tilläggsmatning till små barn.
Så att vi till exempel kan ge råd som "Ska du ge ersättning kan det bli viktigare att du håller en god tandhygien när ditt barn får tänder, du bör också ge barnet napp på natten om du inte ammar alls..." osv. Riktade och individuella råd med andra ord. Och inte bara de råd som Petra tar upp i sin bok "Att flaskmata". Den är bra, mycket bra. Och den är behövlig. Jag kan verkligen rekommendera den. Men den är fortfarande skriven ur ett föräldraperspektiv. Föräldrar idag har rätt till mer än så!

Lunchprat.
Lunchen blev ett behövligt samtalsinslag med en överläkare och en samordningsbarnmorska. Vi diskuterade bland annat möjligheten till direktmikroskopiering på mammor med misstänkt svampinfektion i bröstet. Jag hoppas på att få fortsätta samtalet mot Jämtlands län där för att se vad vi kan åstadkomma.
Vid en direktmikroskopiering kan man på bara några minuter se om man har en svamp- eller en bakterieinfektion och på så sätt vara snabbare med behandling av en svampinfektion. Att få en snabb behandling vid en smärtsam svampinfektion i bröstet tror i alla fall jag kan betyda oerhört mycket för den enskilda mamman och barnet. Och i förlängningen kanske också undvika en del tidiga amningsavslut.
Bakterier är dock knepigare och kräver en odling och resistensbestämning innan man kan sätta in behandling.

Impra om dolda budskap.
Efter lunchen pratades det dolda budskap. Det handlar om vilket kroppsspråk och vilket tonläge man har i ett fysiskt möte. Och hur detta kan avgöra hur mötet blir. Speciellt när det handlar om vårdsökande och problemhantering och hur viktigt det är att kunna inbjuda till samtal med hela kroppen.
Intressant och alltid behövligt. Jag arbetar mycket med sådant i båda mina arbeten. Och jag tror på att lyfta dolda budskap till ytan istället för att sitta och tolka signaler hos sin motpart. Och det är alltid nyttigt att ha i bakhuvudet att försöka förstå vad som egentligen sägs.

Prof Ingegerd Johansson föreläser om Bröstmjölk och karies.
Kort sagt; Det finns inga övertygande bevis för att amning skulle orsaka karies.
Långt sagt;
Bakteriefloran hos helammade barn skiljer sig åt jämfört med ersättningsuppfödda barn på så sätt att helammade barn har laktobaciller i sin flora och överlag fler "goda" bakterier än ersättningsuppfödda barn har.
Man har också sett att saliven hos olika barn skiljer sig åt så att den i kombination med bröstmjölk antingen kan hämma kariesbakterien S.mutans eller till och med främja att S.mutans fäster. Däremot har inte bröstmjölken något med detta att göra.

Bröstmjölken innehåller kasein och laktoferrin, som båda verkar främjande för bakteriefloran i munnen. Bröstmjölken innehåller också bakterien L.gasseri, som tävlar med kariesbakterien S.mutans om platser att fästa till i munnen. Det gör att L.gasseri kan tränga undan S.mutans och på så sätt minska S.mutans påverkan. Har man inga tänder kan man inte få karies men har man tänder och dessutom ett intag av socker så kan S.mutans orsaka karies.
Tittar man på bakterieflorans tillväxt i det lilla barnets mun så är det dock inte förrän kring 18 månader som S.mutans gör sin entré.

Vid större genomgång av studier och insamlad data kan man inte se några kopplingar mellan amning och karies. En cochranemetodisk studie visade en mycket litet möjligt samband mellan nattamning >1 års ålder och karies och en japansk studie tyckte sig se ett möjligt samband mellan ökad karies och amning > 18 månader.
Här har man dock tittat på amningen som sådan. Det innebär att man har faktorer som övrigt födointag och andra levnadsfaktorer att ta hänsyn till. Det är därför svårt att säkert säga vad amningen orsakar och inte och vad som orsakas av andra faktorer. Det finns exempelvis studier som anger att ammande mödrar ger sina barn sockriga mellanmål oftare än icke ammande. Och det är sådana fenomen man inte vet hur de ser ut i Sverige.

Slutligen diskuterades mineraliseringsstörningar hos små barn. Här har man tyckt sig se ett samband men inte klart kunnat finna ett. Däremot kan det finnas ett samband mellan sjukdom, som orsakat sämre viktuppgång under barnets första år och mineraliseringsstörningen. Det handlar om makromolekyler, som under bildningen kommer att innehålla mer mängd organiskt material istället för mineral. Denna typ av emalj blir skörare under kariesangrepp.
Forskningsmässigt finns dock mycket kvar att göra gällande mineraliseringsstörningarna och arbetet för evidens där har just börjat.

Efter detta var det tack och hej. En uppfriskande promenad längs Fyrisån hann jag med innan jag klev på tåget för vidare transport till hemtrakterna. :)

Bild från Sagogrynet som också skriver om Amningsveckan denna vecka.

4 kommentarer:

  1. Hej Ingrid!

    Jag föreslår att du går till gruppbeskrivningen av Facebook gruppen "Rätten att välja Flaskmatning" och verkligen läs vad som står där. Du är medlem i den gruppen och det innebär att du står för de åsikter med namn och bild. Eller har du någon annan avsikt med att vara medlem i den gruppen? Om du inte känner igen dig i gruppbeskrivningen borde du gå ur gruppen.

    Jag tycker det här blogginlägget visar tydligt att du inte har förståelse för vår sak och hyser förakt för vår kamp.

    Hälsningar,
    Andrea Nord

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det står ingenting i den gruppbeskrivningen om att man måste tycka att amningsfrämjare är amningshetsare på det sätt du beskrev i mailet till mig.
      Inte heller tycks du förstå att jag även är en flaskmatare då jag varit just i den situationen ni beskrev.
      Min hopplösthetskänsla kommer inte av er presentation utan av de ständiga kommentarerna som visar hur låg amningskunskaperna är. Även teatergruppen Impra visade på detta i sina uppspelade scener.
      Att du tolkar mina ord som förakt är ingenting jag kan göra något åt. Jag kan bara fortsätta göra mitt bästa för att stötta mammor i den situation de befinner sig i. Och jag kan inte heller ljuga och påstå att det i min värld framhävs att "alla kan och ska amma" när jag inte tycker att det stämmer. Ffa inte efter alla de samtal jag har från mammor som vill amma men som uppmanas börja med flaska från BVC, trots att de faktiskt har en fungerande amning.
      Som jag skrev. Jag tycker BVC ska vara filtret mellan företagen och föräldrarna, precis så som ni berättade under mötet. Eller hyser ni också förakt för er egen kamp? Jag ville bara trycka ytterligare på den biten i mitt blogginlägg genom att skriva att det faktiskt är vad som står i WHO-koden och det EU-direktiv som ska implementeras i lagen. Däremot fungerar det inte i praktiken.

      Nä, Andrea Nord. Du får nog allt ta och läsa blogginlägget igen. Eller bekänna en ärlig färg. Man kan inte stå på ett möte och säga en sak och sedan i en bloggkommentar hävda att man inte håller med om det!

      Radera
  2. På den punkten att vården ska ha ansvaret att ge information om ersättningen och flaskmatningen tror jag att vi är helt överens, Ingrid. Det är ju det mest naturliga för familjer och på det sättet så kan man se till att budskapet är reklamfri.
    Men det är det som vården inte gör just nu. Just nu är det väldigt dåligt med den informationen, det finns väldigt lite kännedom om flaskor eller skillnader mellan ersättningar. Som flaskmatande förälder måste man leta själv på nätet, fråga bekanta etc. och det vore mer bekvämt att få den genom vården.
    Däremot betyder inte det att det är ok att jag som förälder inte kan få information om vad ersättningen innehåller, om vilka skillnader som finns mellan ersättning A or B.
    Jag upplever det som begränsning av mina rättigheter till information när jag måste utge mig vara vårdpersonal på Sempershemsida eller godkänna disclaimer på Nestle.se.
    Letar jag efter informationen på hemsidan under rubriken barnmat så hittar jag inte info där. Och det är inte ok på något sätt.
    Jag tror att du och jag är överens om att det är viktigt att företag inte kör falsk och pushande marknadsföring när det kommer till vissa produkter. Till exempe,l så får inte läkemedelsindustri göra reklam för receptbelagda läkemedel inom EU men det betyder inte att jag som patient hindras för att få veta vad medicinen innehåller, i vilka former den kommer, jag kan öppna FASS.se och får veta det utan att jag måste låtsas tillhöra vårdpersonal.
    Jag har rätt att kolla upp vilka aktiva ämnen mina mediciner består av men jag hindras från att få information om innehållet i ersättningen.
    Jag kan få veta hur min yoghurt tillverkas men jag hindras från att få information om hur ersättningen som mina barn får görs.
    Hur väljer jag den bästa flaskan för mitt barn får jag inte heller veta eftersom företag är riktigt sparsamma med informationen på grund av rädslan att bli anmälda.

    Sedan kommer vi till problemet att jag som mamma till mina barn är tydligen inte kompetent nog att avgöra själv. Jag tycket att det är kränkande att utgå ifrån att jag inte kan handskas med informationen själv, att någon annan måste välja vad jag får höra och inte höra. I det här landet kan de flesta av oss läsa. De flesta av oss har tillgång till tidningar, media, våra egna läkare, BVC. Det betyder att vi faktiskt är kompetenta nog att avgöra och inte bli totalt förvirrade i informationsflödet, vi är faktiskt kunniga nog att inte köpa företagsbudskap rakt av utan att ha en enda kritiska tanke.

    Jag tror inte heller att på att helt släppa loss ersättningsindustri och låta de go bananas. Precis som andra industrier så regleras de också. Däremot har jag större förtroende för min egen förmåga att kunna hantera informationen, min förmåga att välja rätt än vad många andra (de som verkligen vill strypa informationen) har för mig.

    G.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ju alltid två sidor av samma mynt.

      Jag tror kärnan ligger i att matning av späda barn är så lågt prioriterat av arbetsgivarna till BVC att de varken får lära sig om ersättning eller amning. Så de båda går under samma tak där som jag ser det.

      Vad gäller företagens informerande så finns det gott om forskning vad gäller människors påverkan av reklam. Annars skulle det inte satsas så stora summor på fenomenet. Att inte tro att man är påverkbar känns inte som en trygg tanke för mig. Jag tror jag fortsätter att tro att reklam påverkar mig och försöker, med det i bakhuvudet, att bara låta mig påverkas när jag tycker mig har råd. Men vem vet vad som är upp och ner egentligen? :) Annars vore väl inte filosofi ett yrke.

      Radera