Vad vet du om för lite mjölk?

Att ha för lite mjölk när man ammar är ett förbisett problem eftersom det inte pratas om speciellt mycket. Inte heller ligger det i framkant för forskningen (och ska man vara elak här så är det kanske inte så underligt eftersom det väl vore förödande för modersmjölksersättningens industrier om man kom på lösningen med mammor som inte kan helamma).
Under min kurs i amning i höst fick jag skriva ett mindre arbete och valde då ämnet "relaktation". Det betyder att återuppta sin amning efter att man har avslutat den. Ett mycket givande arbete att göra! Intressant dock, var att inte heller där beskrevs något vidare om de mammor som inte lyckades återuppta amningen. Det konstaterade att de flesta (50-80%) kunde återuppta en amning. En del hade slutat helt och fullt sedan länge medan andra låg på en mycket låg mjölkproduktion. Ändock, de lyckades öka sin mjölkproduktion betydligt.
I nästan alla studier fanns dock några som inte kunde nå helamning. Det hade varit intressant att höra något om dem och det hade varit ett ypperligt tillfälle att undersöka just otillräcklig mjölkbildning. 

Ett symtom på vissa sjukdomar gällande kosidan är "nedsatt mjölkproduktion".
Så inom lantbruket är man fullt medveten om problemet. Men då handlar det om pengar förståss.
Pengar är viktigare än kvinnor. Därför har Amningshjälpen i år sökt pengar från Ungdomsstyrelsen
för att jobba mot det förtryck som råder gällande forskning på kvinliga sjukdomstillstånd

Relaktation är annars en händelse som borde kunna kasta lite ljus över fenomenet "otillräcklig mjölkbildning" eller "insufficient milk production" som var termen jag använde vid en sökning på http://www.pubmed.com/ Sökningen gav 18 artiklar, varav en hel del inte hade med saken att göra alls (vissa av dem studier på djur).
Flera artiklar nämner det faktum att många kvinnor ger upp sin amning då de upplever otillräcklig mjölkbildning. En del av dessa, vet vi från rådgivningen, borde kunna förklaras med att barnen inte ammas tillräckligt ofta. Vi vet att det finns fall där det finns skäl att misstänka att barnet vill amma oftare än vad mamman tror att barnet vill då barnet inte är nöjd mellan amningarna och mamman själv uppger att hon inte försökt amma barnet som tröst och se om det kan vara orsaken. 

En artikel tar upp tre fall av PCOS (polycystiskt ovariesyndrom). Ett tillstånd som ger hormonförändringar och där man misstänkte att det var just PCOS som orsakade en liten mjölkmängde hos dessa tre kvinnor.
En annan artikel ser ut att vara en randomiserad studie. Två grupper kvinnor har slumpvis valts ut till en försöksgrupp och en kontrollgrupp och man konstaterar att tillväxthormon kan öka mjölkbildningen. Barnen i studien ammas bara delvis och kvinnorna pumpar i huvudsak.

Bröstförminskande kirurgi och p-piller tas också upp. Dessa två orsaker får ändå ses som allmänt vedertagna i att kunna orsaka otillräcklig mjölkmängd. Bröstplastiken då den helt enkelt ibland skär mjölkgångar rakt av så mjölken inte kommer ut och ibland genom att man tar bort mjölkbildande vävnad, eller förstör den.
P-piller vet man också orsakar minskad mjölkproduktion varför man inte skriver ut det till ammande kvinnor längre. Däremot brukar minipiller gå bra att använda.

Jag börjar få slut på bilder för jag hittar inte min laddare till digitalkameran
och min mobil har inlett strejk på fotofronten.
Så ni får hålla tillgodo med en något grynig bild. Förlåt!

Under min kurs läser jag massor och åter massor om amning och bröstmjölk. Det är mycket som spelar in i hur mycket barnet får i sig.

Ger man exempelvis ersättning kan barnet vänja sig vid en större mängd mat än vad brösten producerar. Därmed hamnar man i en uppförsbacke som kan kännas både svår och tung innan man har kommit ikapp.

Om mamman äter vanilj så landar den smaken även i bröstmjölken och gör så att barnet ammar mer mjölk. Effekten avtar med tiden men jag lurar lite på att försöka här hemma. Rekommendera mammor med lite mjölk att baka vaniljbullar kanske?

Nej, bakning är nog inte det bästa rådet. Eftersom stress också spelar in och bakning kan stressa en oerhört. Stress gör så att hormonet oxytocin hämmas och finns inget oxytocin har barnet svårt att få ut mjölken ur bröstet. Oxytocin gör nämligen så små, små muskelceller pressar mjölken mot bröstvårtan. Och i det sammanhanget tänker jag att ibland kanske man inte ens är medveten om sin stress. För skulle alla vara det skulle inte människor bli utbrända. Kanske man kan hamna i ett tillstånd där man är stressad och pumpar ut en massa dopamin utan att varken vara medveten om det eller kapabel att ta sig ur det? "Att erkänna sin situation är första steget" säger min kompis psykologstudenten och det ligger nog något i det. Men hur vet man vad det är man ska erkänna? Och hur gör man om bebisens skrik lägger ytterligare stress i situationen?

Jag tror. Att det här med att tro på att amningen ska fungera är ett knep som fungerar just för att det skär av stressen och gynnar oxytocinet. I artiklarna om relaktation beskrev en del att det var viktigt att ha tilltro till att det skulle fungera.
"Amningssjälvförtroende" pratar min kompis tvåbarnsmamman om och det är ett begrepp jag skulle vilja föra ut på nationell nivå!

Andra orsaker till en minskad mjölkproduktion är att dricka för mycket vatten, extrem svält och hypoplasi. Hypoplasi är ett tillstånd som betyder att vävnaden man pratar om finns i för liten mängd. Så hypoplasi i brösten innebär att de mjölkbildande cellerna finns i för liten mängd och då bildas följdaktligen för lite mjölk. Detta är dock ett extremt ovanligt tillstånd.

Jag söker också på Wikipedia  på "prolactin". Prolactin svarar för mjölkbildningen.
I texten kan man läsa att överproduktion är vanligare än underproduktion. På "emedicine" läser jag om genetiska fall av underproduktion av prolaktin och hur det främsta symtomet kan ha att göra med mjölkbildningen. Dock är det ovanligare än ovanligt så det hamnar väl under hypoplasin gissar jag. Andra orsaker till en underproduktion är sådana att man förmodligen skulle söka för andra jobbiga symtom innan man ens tänkte på amningen.

Det jag egentligen ville säga var att jag skulle verkligen se fram emot en studie, som riktade sig till dessa kvinnor som känner att de har en otillräcklig mjölkbildning. Och så utesluta dem som ammar för sällan eller har en felaktig amningsteknik (vilket kan leda till en sämre utdrivning av mjölken och då får ju inte bebisen i sig vad den behöver).
Och efter det ta blodprov för att mäta hormonnivåer som prolaktin, dopamin osv.
Det var allt för idag! Nästa gång borde jag nog skriva mer om relaktationen. Jag ska bara hämta de sista artiklarna först så min sammanställning blir lite mer komplett. Tillsvidare bjuder jag på en abstract från en fallstudie om hypoplasi i bröstvävnaden  (läs sista meningen! "Amning är inte bara mat"   ):

Breastfeed Rev. 2005 Jul;13(2):13-6.

Breast hypoplasia and breastfeeding: a case history.

Thorley V.

Abstract

Hypoplasia, or glandular insufficiency, of the breasts is an infrequent cause of breastfeeding failure or infant failure to thrive. Early evaluation of the breasts of early identification of infant indicators can enable mothers to breastfeed while providing appropriate supplementation to facilitate satisfactory hydration and growth. A case report is presented of a highly motivated mother with minimal breast tissue who was able to soothe four of her infants at her breasts, supplying some breastmilk, while providing the bulk of their nutritional requirements by other means. At the time of writing she is tandem breastfeeding as well as providing artificial milk by bottle.